Trodde att det var ett skämt när klockan ringde sju imorse, tog mig ett par sekunder innan jag insåg att: nej, jag skulle faktiskt upp vid den här tiden. Galet egentligen hur fort man vänjer sig vid lyxen att få sovmorgon varje dag i ett par veckor, men till slut kommer ju verkligheten och vardagsrutinerna tillbaka och det finns inte mycket mer att göra än att acceptera läget. På andra lektionen idag kändes det på något konstigt sätt som att vi redan hade gått en vecka i skolan (precis som vanligt alltså, går ett par timmar på första skoldagen och lovet känns redan som att det var flera veckor sedan). Första spanska lektionen, en nästan-hjärtattack, daimtårta och skratt till Sunes jul senare är jag hemma. Firade Amanda som fyllde sjutton år idag, efter skolan. Grattis! (såklart du ska få ett grattis här också).