Har mer eller mindre försökt komma på hur jag ska påbörja detta inlägg i en timme. Tankarna bara virvlar runt och runt i huvudet och frågan som ingen riktigt verkar kunna besvara är hur en människa kan ha ett sådant hat mot människor som han inte ens träffat, men som han sedan kallblodigt dödar. Det är så fruktansvärt hemskt att det inte finns ord. Det är i sådana här stunder som man känner sig extra rörd över hur bra man har det, och samtidigt extra ledsen över det som har hänt, allra minst för de drabbade och de anhöriga.