Torka aldrig tårar utan handskar

Datum: 2012-10-30 Tid: 22:35:08
Vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på Torka aldrig tårar utan handskar. Jag kan börja med att säga att den är riktigt jäkla bra i alla fall, precis som jag väntade mig att den skulle vara. Har bara sett första avsnittet än så länge, men känner redan det där vill-se-mer-suget.
 
Fick en smärre chock av början, att det började så rakt på och utan någon som helst "förklaring" innan. Men jag tyckte ändå att det var riktigt bra eftersom att den speglar vad som var verkligheten då, och då fick de heller inte någon som helst förvarning. Början (och alla sjukhusscener som de blandade in ett par gånger under avsnittets gång) var i alla fall riktigt obehagliga precis som scenen där Benjamins mamma (som är Jehovas vittne) sa att det var rätt åt de homosexuella som dött i den nya sjukdomen eftersom att de levde så omoraliskt. Usch, klarar verkligen inte sånt där.Folk som lider något oerhört och trångsynta människor som har en och endast en åsikt om vad som är rätt och fel och sedan tycker att det är rätt åt folk som dör, för att de inte lever som man "ska" göra.
 
Fanns fler scener som jag tyckte var obehagliga, men det jag gillar allra mest med den här serien är ändå att den visar den hemska och brutala sanningen. Målar upp verkligheten på ett sätt som verkligen träffar en rätt i hjärtat. Slutscenen när Benjamin och Rasmus tog varandra i hand var ju bara så himlahimlahimla fin. Satt där med ett leende på läpparna, vilket jag misstänker kommer bytas ut mot krokodiltårar i de nästa två avsnitten. Gillade verkligen inte sjukhusscenerna, höll på att börja gråta där redan i de första avsnitten, och har en känsla av att det kommer bli fler och ännu värre ju mer handlingen fortskrider. Så ja, jag kommer sitta där och böla och tänka att vad hemskt skönt att det inte är sådär längre i Stockholm, sedan komma på att det fortfarande finns massa människor som är och blir smittade av AIDS, barn som vuxna, tänka på hur fruktansvärt orättvist det fortfarande är för homosexuella och alla som är olika världen över, och gråta lite mer.
 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback