Jag vet att jag sagt tidigare att jag inte tvivlat på att åka till USA nästa år, men nu virvlar tankarna runt i huvudet och jag är bara så otroligt osäker på det just nu. Det har väl mer att göra med att man inte vet hur det kommer att bli med hemlängtan, vänner och hjälpen man får där i USA än att jag tvivlar på att jag vill och klarar av att åka. Jag tror ändå att det är rätt vanligt att tvivla lite och fundera lite extra varför man vill göra detta så otroligt mycket. Speciellt när man läser historier som den här. 

 

Det är lite läskigt att tänka på att man ska klara sig helt själv i nästan ett år i ett helt annat land på andra sidan atlanten. Jag är väl mest rädd just nu för att bli en av dem vars år blir en mardröm eller att jag ska längta hem så himla mycket att jag avbryter utbytesåret och åker hem. Egentligen vet jag ju att jag skulle kämpa och byta familj och allt sådant innna jag ens funderade på att ge upp, men jag får en klump i magen av det och känner bara just nu att tänk om jag inte är tillräckligt stark ändå?

 

För det mesta är jag övertaggad och superpepp på att åka, men nu kom tvivel och smög sig på. Antagligen på grund av att förut var det bara en dröm och nu börjar den närma sig verklighet. Det känns ändå hjälpsamt att veta att jag med all sannolikhet inte är den första att känna såhär (undra hur det kommer bli och bara tänka på allra värsta scenarion) och säkerligen inte den sista. Om inte din dröm skrämmer dig i alla fall litegrann så är den inte stor nog. Eller det är i alla fall vad jag har hört.