"Du är mer än vad jag någonsin vågat drömma om"
Datum: 2011-09-06 Tid: 14:05:00
Deras händer sökte sig mot varandra. Vid den kalla beröringen som varade i bara någon sekund flämtade hon till av förvåning. Förvåning, vad den lätta snuddningen av deras fingertoppar gjorde med henne. Hennes hjärta ökade och slog dubbelt så fort, hennes andetag blev tunga, och ansträngda som om hon väntade på någonting och hon redan hade väntat i en väldigt lång tid. Hela hon blev alldeles mjuk och om det inte var för att de redan satt ned i gräset skulle hennes ben ha vikts sig som spaghett i detta ögonblick. "Du gör mig svag", anklagade hon honom och kände hjärtat rusa ännu mer i väntan på hans svar. Ett ögonblick passerade innan han la sin hand över hennes igen och flätade samman deras händer. Det var som att de var gjorda för varandra. Han tog hennes hand och förde den till hans bröst. "Du gör mig också svag. Här känn". Och hon kände, det dova bultandet som kom innifrån hans bröst, kan det vara så att hans hjärta bultade lika snabbt som hennes? Även om tanken slagit henne mer än en gång den dagen att det kanske var hennes tur att få den där omvirvlande romansen och lyckliga slutet hade hon alltid vetat att det var önsketänkande, sådana historier fanns bara i filmer och böcker. Och bra det, annars skulle väl ingen någonsin nöja sig och slå sig till ned. Alla skulle söka efter den där perfekta människan som det var meningen skulle vara ens andra hälft. Han avbröt hennes tankar med sitt leende och för ett ögonblick var hans vackra ansikte allt hon kunde tänka på. Det där fina, typiska sneda leendet, hälften allvarligt och hälften skämtsamt. "Du är allt jag någonsin skulle vilja ha", säger han och även om hans ansikte ibland har uttryckit ironi så visar hans ansikte inget annat än fullkomlig lycka, och hon hinner tänka att hennes ansikte förmodligen är som en spegling av hans, bara fem gånger så mycket lyckligare - det här var någonting hon aldrig tidigare ens vågat drömma om skulle hända - innan han trycker sin mun mot hennes. "Och du är mer än vad jag någonsin vågat drömma om", säger hon lätt och tittat honom djupt i ögonen.
Hon vaknar med ett ryck och känner minnet av drömmen krypa tillbaka i huvudet igen. Minnet som hon så många gånger försökt förtränga, drömmen hon så många gånger - mot sin vilja- har drömt förut. Hon trodde att han var så perfekt man kan bli, att han verkligen älskade henne. Att de sedan hade avslutats så abrupt och så uppslitande med ingen vettig förklaring bevisade bara att ingenting varar för evigt och att ingen kan uppfylla kraven av perfektion.
Trackback
