Helst av allt har jag bara lust att sticka ned huvudet i sanden precis som en struts. Händer så mycket saker just nu, bland annat beslut som ska fattas, gymnasieval, nationella prov, och mitt i det hela måste jag ta reda på vad det är jag faktiskt vill. Kanske inte så konstigt att jag känner mig extremt förvirrad, och det blir inte lättare precis när man har så mycket saker att göra så att stressen bara staplas som en hög inom en.

Avslutar detta inte-så-värst-glada-inlägg med ett par fina sommarbilder, bara för att påminna mig själv lite grann om att vi faktiskt går mot ljusare tider, även i dystra tider när det känns oerhört avlägset. Och att hoppet & möjligheten om en förändring aldrig lämnar en om man bara orkar fortsätta kämpa för det.